Om Bodil Malmstens bortgång hörde jag i radion framför en bild av den uppstudsige Altdorfer (1510). Den visar helt fräckt upp Jesu nakna bakända, medan Maria tvättar och Josef håller fram tvättlapp och vatten. Hade gärna velat visa Bodil, för hon hade samma upprymda, obekymrade, jordnära grepp om tillvaron. Hon var den som vågade slå sig ner i "världens ände", Finisterre i Bretagne - där Berta Hansson 1980 dragit omkring och tecknat och där Céline kände sig hemma. Annars bekände hon sig vara "fast rotad i södra Jämtlands hälleberg", dotter till en kommunist i Bjärme, granne till Svindalen i Sunne socken. Hon hälsade på mig och Anna där 1978 - vesslesnabb och rolig och full av infall. Hon hade "spottat snus i motvind" och skrivit "om livet som faller mot jorden som löven från träden" - en anmärkningsvärd rad som kunde stå för någon som inte sällan kände sig leva vid ett tvärbrant stup.
↧